Tre dagar har förflutit sedan vi kom hem till Kabelvåg efter turen till Rago nationalpark och Svartisen. Förutom att det var en fantastiskt lärorik och rolig tur är det härligt med kontrasterna som uppstår när man är tillbaka på skolan kontra de tolv dagarna man bott ute i vildmarken.
Som till exempel hur mycket man kan uppskatta att en kopp kaffe inte behöver vara ett halvtimmes-projekt och hur lätt det är att tvätta sig framför spegeln i ett varmt rum på morgonen gentemot på en blåsig stenstrand till en glaciärsjö. Vardagsbekvämligheter man får lite distans till när man är på långtur. Nyttigt för alla!
Men så till själva turen. De första fem nätterna skulle vi alltså enligt turplanen spendera i tält i Rago Nationalpark, ett fjällområde i Sørfold kommun i Nordland som gränsar till Sverige, med Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallets nationalparker på andra sidan. Resan till vår utgångspunkt, den lilla byn Lakshol, var en vacker roadtrip på ca 6 timmar.
| Lunch-häng på färjan mellan Lødingen och Bognes |
Så när sista finliret med packningen var klart satte alla på sig sina stora ryggsäckar och iväg bar det, längs en vältrampad stig upp mot fjällsjöar och bergstoppar och en vecka full av spännande saker vi ännu inte visste om.
Lite regn låg i luften under första etappen, men inte mer än att vi kunde hantera det utan problem. Trots låga moln och regnskyar såg man långt och vi beundrade den dramatiska och vackra naturen runt omkring.
| Grått och grant |
Lite omständigt var det, vilket man förstås får räkna med när det är första kvällen på första turen, man har inte fått in några rutiner, man är inte van vid utrustningen och man är trött efter all spänning och förväntan samt den ovana belastningen att bära tung säck i kuperad terräng.
Men mat fick vi och när vi haft en kort samling med hela gänget med info inför morgondagen somnade vi gott, med ett lätt regn trummande mot tältduken.
| Morgon i Rago |
Till min stora glädje lokaliserade jag tillsammans med Suki en älg som haltande tog sig bortöver markerna, detta visade sig dock bli det enda storvilts-mötet under turen men man får vara glad för det lilla!
| På väg uppåt mellan björk och ljung |
To be continued…
/ella
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar